___________________________________________________________________________________________________
Nu - En och en halv timme senare - sitter vi i bilen mot hotellet. Flygresan gick bra, även fast det slutade med att mamma och Tina började tjafsa igen och Fanny kräktes i mitt knä. Hon är tydligen obotligt flygrädd....
Kunde hon inte ha sagt det innan jag bestämde mig för att sitta intill henne? ..Jaja. Vi är ju framme nu - I London - och jag har fått byta om, så vad spelar det för roll?
"Där är det!" Tjuter Tina och studsar exalterat upp och ner på sätet. Jag och mamma kastar oss på fönsterrutan och får syn på hotellet där vi ska bo; Rivington Apartments. Det ser väldigt fint ut, det konstaterar vi allihop.
..Jag har fortfarande svårt att fatta att jag är här... Och jag andas samma luft som One Direction, jag går på samma gator som de gått, och snart ska jag få träffa dem. Herregud. Det knyter sig ordentligt i magen och jag försöker andas lugnt.
"Mår du bra, Carmen?" Frågar Tina och höjer ena ögonbrynet.
"...Det är säkert du som har smittat henne, Fanny!" Utbrister Wera förtvivlat och blänger surt på Fanny.
"Jag sa ju att det var influensan!" Suckar Alicia.
"Carmen mår alldeles utmärkt! ...Eller hur, gumman?" Frågar mamma irriterat och puttar till mig på armen.
"Jag är bara lite nervös" Svarar jag snabbt och klämmer fram ett leende. De andra tjejerna nickar förstående.
Kvinnan som visat oss till gate:n på Arlanda sitter brevid chauffören och knappar in något på sin mobil. Sedan säger hon något till chauffören och vänder sig bakåt mot oss.
"Ni får checka in och packa upp... Kanske fixa till er lite, också.." Börjar hon och tittar äcklat på stackars Fanny, som fortfarande är lite omskakad efter flygresan. "...Sedan får ni träffa killarna i byggnaden mitt emot om ungefär 40 minuter"
Nu slår det dubbelknutar i magen på mig. Trippelknutar! Hjälp.
Jag tittar runt på de andra tjejerna. Deras ansikten har stelnat till och de ser alldeles panikslagna ut, precis som jag... Mamma, däremot; Hon sitter och fnissar och tjoar av glädje.
Chauffören stannar alldeles utanför porten till hotellet och låter oss kliva ur. Vi hämtar bagaget som han fått försöka trycka in i bakluckan och börjar vandra mot ingången. Jag kan inte tänka på annat än Harry's vackra lockar och hans fina leende. Det ska jag få uppleva i verkligheten, alldeles snart! Jag känner hur huden blir alldeles knottrig och håren på armarna reser sig. Hela jag ryser av skräckblandad förtjusning.
Incheckningen går ganska bra, förutom att tjejen bakom incheckningsdisken har svårt att förstå vad mamma säger när hon frågar om AC... Men jag beskyller henne inte! Mammas engelska är nog det hemskaste man kan tänka sig. Tjejen bakom disken ser dock väldigt vänlig och tålmodig ut när mamma försöker förklara för femte gången. Hon ler hjärtligt och frågar om och om igen;
"I'm sorry, Mrs. Garcia? Will you please repeat that?"
Till slut ger mamma upp och vi får nycklarna till rummen där vi ska bo över natten. Vi släpar väskorna mot hissen, men jag har lite problem. Min resväska visade sig nämligen vara aningen tyngre än vad jag trott... Vad har jag egentligen där inne? En runsten, känns det som.
"Okej, hur ska vi sova då?" Frågar Tina suckandes när vi står i hissen och trängs.
"Sjuklingarna får sova tillsammans!" Bestämmer Alicia och tittar lite småäcklat på mig och Fanny.
"...Det kanske är bäst. Man vill ju inte bli smittad. No offense!" Fortsätter Wera instämmande.
Men herregud! Jag är inte sjuk! Inte alls! ...Fast jag har inget emot att dela rum med Fanny, egentligen, så jag bryr mig inte om att säga emot. Så länge hon inte kräks på mig igen är det inga problem.
"Tina, du kan få bo med mig och Alicia om du vill" Säger Wera glatt och ler åt Tina, som suckar lättat.
"Och jag då?"
Mamma lägger armarna i kors och tittar buttert på mig.... Nej. Aldrig! Jag tänker inte dela rum med mamma, och jag kan mycket väl förstå att de andra tjejerna inte heller är så pigga på det. Alicia ser irriterat på mig och harklar sig för att jag ska ta tag i situationen.
"Öh. Du kan ta det tredje rummet för dig själv! Det blir väl skönt..?!" Föreslår jag och klämmer fram ett stort leende. De andra tjejerna nickar instämmande.
"...Jag snarkar dessutom högt som en... Öh.. Blåval... Så du ska vara glad att du slipper dras med det!" Säger Wera övertygande och kliar sig i nacken.
Mamma rycker på axlarna och suckar tungt.
"Okej då."
___________________________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________________________
När vi kommit upp i luften och locket för öronen släppt börjar Alicia och Wera tjattra igen. Jag kan inte urskilja vad de säger, för de pratar i mun på varandra hela tiden. Fanny och jag har däremot inte sagt ett ord till varann än så länge, och det börjar bli lite pinsamt. Hon sitter bara och stirrar ut genom fönstret och lyssnar på musik. Jag sneglar bort på mamma och Tina som sitter snett framför oss. De har flyttat så långt ifrån varann som möjligt och sitter med armarna i kors.
"Jag har hört att Harry är tillbaka med Flackers" Säger Alicia alldeles bestört och jag vrider mig genast bak till henne och Wera.
"Var har du hört det?!"
Alicia tittar konstigt på mig.
"...Öh, Twitter"
"Då behöver det väl inte vara sant?" Frågar jag nervöst och sväljer hårt.
Det blir tyst en stund, och Alicia rycker på axlarna.
"Jag tror i alla fall inte på det för en sekund!" Säger Wera bestämt och ler mot mig.
Jag ler tillbaka och vänder mig om igen. Jag gör mig bekväm på sätet och tittar till Fanny. Jag märker först då att hon fortfarande har säkerhetsbältet på sig, och nu skakar hon rejält. Hon nästan hyperventilerar, till och med!
Jag puttar till henne lite på armen och hon vänder huvudet mot mig och tar ut hörlurarna ur öronen. Hon ser ju alldeles vettskrämd ut!
"Är du okej?" Frågar jag ängsligt. Fanny nickar tveksamt och biter sig i kinden. Hennes pupiller är läskigt små, och hon ser betydligt blekare ut än vad hon gjorde för ett par minuter sedan.
"...Jag är bara lite frusen" Säger Fanny efter en stunds tystnad.
"Du kan få låna min kofta!" Svarar jag snabbt och rotar fram min nya rosa Abercrombie & Fitch-kofta som jag packat ner i väskan för säkerhetens skull. Jag räcker den till henne och hon ler tacksamt medan hon sveper in sig i den. Sedan börjar hon reda ut en knut i sladden till hörlurarna.
"Får jag lyssna med dig?"
Fanny räcker mig ena hörluren och jag stoppar leendes in den i örat.
"Åh, den här är så bra!" Utbrister jag och klappar i händerna. Fanny ler brett åt mig.
"...Harry's röst är helt underbar!" Fortsätter jag sedan och slår händerna på bröstet.
"Är han din favorit?" Frågar Fanny intresserat och jag känner en enorm lättnad inom mig. Äntligen tar hon initiativet och ställer en fråga!
"Det skulle man väl kunna säga" Svarar jag och känner hur mina kinder hettar till litegrann. "Din då?"
Fanny tänker efter en stund.
"Liam, tror jag"
___________________________________________________________________________________________________

___________________________________________________________________________________________________
Bilresan till Arlanda känns som om den tar flera år. Jag känner hur det rycker i benen och kliar överallt. Jag är verkligen nervös... Hur ska jag orka med en halv dag så här stressad? Jag nästan svettas ju!
När pappa äntligen hittar en parkeringsplats stiger mamma och jag ur bilen och möter varandras blickar, med breda leenden på våra läppar. Pappa kliver också ur, räcker över alla våra väskor och kysser mamma farväl... Länge. Sedan går han fram till mig och kramar mig en stund, medan han klappar mig på ryggen och viskar i mitt öra;
"Se till att mamma sköter sig nu.."
Jag fnissar lite tyst för mig själv och nickar övertygande åt pappa. Han pussar mig i pannan och går sedan runt bilen och hoppar in framför ratten igen. Jag och mamma vinkar av honom, sedan rusar vi mot terminal 5, därifrån vårt plan ska gå om en timme.
Jag är ganska spänd på att få träffa de andra vinnarna, faktiskt. Äntligen kommer jag ha några att prata om huruvida jag gillar Zayn's nya frisyr, hur bra de var på det senaste liveframträdandet eller om vad Harry skrev på Twitter häromdagen! ...Fast, mamma är ju med, förstås. Allt blir så mycket värre när hon är med! Man vet aldrig riktigt vad hon kan slänga ur sig. Det är faktiskt 14-15 åriga tjejer hon ska umgås med det närmaste dygnet!
"Nämen titta! Dit ska vi!" Skriker mamma glatt och pekar på en kvinna som viftar med en skylt där det står med stora bokstäver: One Direction, London.
Brevid kvinnan står fyra andra tjejer och tjattrar för fulla munnar... Alla utom en av dem, som står med hörlurar i öronen och mimar texten till One Thing.
"Hej! ..Är det du som är Carmen?" Frågar kvinnan med skylten hjärtligt när vi närmar oss, och sträcker fram handen mot mig.
Jag nickar och skakar den ordentligt... Sedan sneglar jag lite på tjejerna, som plötsligt tystnat.
"Hallå det är jag som är Teresa och jag är Carmens mamma!" Säger mamma och lägger en hand på min axel. Jag försöker ignorera tjejernas konstiga blickar, och ler så att det sticker i kinderna. Det blir bara ännu mer pinsamt om jag visar att jag skäms för henne.
"Jag heter Wera, och det här är Alicia, Tina och Fanny!" Säger en av tjejerna glatt, med en så pipig röst att det skär i öronen... Men hon är söt. Hon är lagom solbrun, kinderna är lite rosiga och håret faller perfekt. Jag tycker nästan hon ser ut lite som en docka. Huden är alldeles lysande! ...Jag måste fråga vad för peeling hon använder!
"Vem är din favorit?" Frågar tjejen som tydligen heter Tina, med en hotfull röst och blänger på mig.
"Zayn!" Svarar mamma kvickt i stället för mig och Tina rynkar pannan.
"...Han är min!"
Tina tar ett par steg fram mot mamma och knyter nävarna. Gud, vilken bitch! 
"Vi får väl se..." Svarar hon surt och lägger armarna i kors. Jag fnissar tyst för mig själv, så att inte Tina ska höra, men Zayn skulle nog välja en 80årig tant med altzeimers och tarmproblem framför henne. Hon verkar inte snäll alls och söt är hon verkligen inte! ...Hennes svarta hår är en enda stor risbuske, och hon har en ordentlig utväxt. Hon är väldigt tanig, nästan så att hon blir kutryggad, och så har hon bävertänder. De är verkligen flera centimeter långa!
"Okej tjejer! Nu måste vi röra på oss!" Ropar kvinnan i befälet, som om vi stod flera kilometer bort. Vi rör oss mot gaten och får snart kliva på planet. Jag står och rotar igenom min väska efter passet när Wera plötsligt dyker upp brevid mig - Med ett brett leende på läpparna.
"Visst ska det bli spännande? ..Jag har övat på vad jag ska säga till Niall i flera dagar! Vill du höra?"
"Öh..."
Innan jag hinner svara harklar sig Wera och avbryter;
"Hi Niall. Yu lukk hendsum tudey... Uh... Jag ser inte vad jag har skrivit här..."
Jag skrattar till lite nervöst och kliar mig i nacken. Menar hon allvar?
"Tjejer, vi måste skynda på lite nu!" Ropar kvinnan med skylten stressat och viftar åt mig och Wera. Jag lyckas äntligen fiska upp passet och visar upp det för mannen bakom den lilla disken. Sedan följer jag efter de andra tjejerna på planet och letar upp våra platser. Hjälp. Det här är på riktigt.
"Jag sitter med Alicia!" Tjoar Wera, medan hon kastar sig ner på ett säte och ler åt Alicia. Hon slår sig ner intill Wera och de fnittrar högt.
Jag, Tina, Mamma och den tysta tjejen - Fanny - står fortfarande upp, i en otroligt pinsam tystnad, och jag funderar på mina valmöjligheter.
Tina vill jag absolut inte sitta brevid, och inte mamma heller! ...Öh.
"Vill du sitta med mig Fanny?" Frågar jag vänligt och ler åt Fanny. Hon vågar inte titta på mig i mer än en halv sekund, men nickar och sätter sig längst in mot fönstret. Jag suckar lättat och sätter mig ner jag också.
Jag känner mammas blick bränna i min sida. Jag kan inte låta bli att flina. Mamma och Tina ska sitta intill varann de närmaste 2 timmarna. Det här blir kul!
___________________________________________________________________________________________________