___________________________________________________________________________________________________
Bilresan till Arlanda känns som om den tar flera år. Jag känner hur det rycker i benen och kliar överallt. Jag är verkligen nervös... Hur ska jag orka med en halv dag så här stressad? Jag nästan svettas ju!
När pappa äntligen hittar en parkeringsplats stiger mamma och jag ur bilen och möter varandras blickar, med breda leenden på våra läppar. Pappa kliver också ur, räcker över alla våra väskor och kysser mamma farväl... Länge. Sedan går han fram till mig och kramar mig en stund, medan han klappar mig på ryggen och viskar i mitt öra;
"Se till att mamma sköter sig nu.."
Jag fnissar lite tyst för mig själv och nickar övertygande åt pappa. Han pussar mig i pannan och går sedan runt bilen och hoppar in framför ratten igen. Jag och mamma vinkar av honom, sedan rusar vi mot terminal 5, därifrån vårt plan ska gå om en timme.
Jag är ganska spänd på att få träffa de andra vinnarna, faktiskt. Äntligen kommer jag ha några att prata om huruvida jag gillar Zayn's nya frisyr, hur bra de var på det senaste liveframträdandet eller om vad Harry skrev på Twitter häromdagen! ...Fast, mamma är ju med, förstås. Allt blir så mycket värre när hon är med! Man vet aldrig riktigt vad hon kan slänga ur sig. Det är faktiskt 14-15 åriga tjejer hon ska umgås med det närmaste dygnet!
"Nämen titta! Dit ska vi!" Skriker mamma glatt och pekar på en kvinna som viftar med en skylt där det står med stora bokstäver: One Direction, London.
Brevid kvinnan står fyra andra tjejer och tjattrar för fulla munnar... Alla utom en av dem, som står med hörlurar i öronen och mimar texten till One Thing.
"Hej! ..Är det du som är Carmen?" Frågar kvinnan med skylten hjärtligt när vi närmar oss, och sträcker fram handen mot mig.
Jag nickar och skakar den ordentligt... Sedan sneglar jag lite på tjejerna, som plötsligt tystnat.
"Hallå det är jag som är Teresa och jag är Carmens mamma!" Säger mamma och lägger en hand på min axel. Jag försöker ignorera tjejernas konstiga blickar, och ler så att det sticker i kinderna. Det blir bara ännu mer pinsamt om jag visar att jag skäms för henne.
"Jag heter Wera, och det här är Alicia, Tina och Fanny!" Säger en av tjejerna glatt, med en så pipig röst att det skär i öronen... Men hon är söt. Hon är lagom solbrun, kinderna är lite rosiga och håret faller perfekt. Jag tycker nästan hon ser ut lite som en docka. Huden är alldeles lysande! ...Jag måste fråga vad för peeling hon använder!
"Vem är din favorit?" Frågar tjejen som tydligen heter Tina, med en hotfull röst och blänger på mig.
"Zayn!" Svarar mamma kvickt i stället för mig och Tina rynkar pannan.
"...Han är min!"
Tina tar ett par steg fram mot mamma och knyter nävarna. Gud, vilken bitch! 
"Vi får väl se..." Svarar hon surt och lägger armarna i kors. Jag fnissar tyst för mig själv, så att inte Tina ska höra, men Zayn skulle nog välja en 80årig tant med altzeimers och tarmproblem framför henne. Hon verkar inte snäll alls och söt är hon verkligen inte! ...Hennes svarta hår är en enda stor risbuske, och hon har en ordentlig utväxt. Hon är väldigt tanig, nästan så att hon blir kutryggad, och så har hon bävertänder. De är verkligen flera centimeter långa!
"Okej tjejer! Nu måste vi röra på oss!" Ropar kvinnan i befälet, som om vi stod flera kilometer bort. Vi rör oss mot gaten och får snart kliva på planet. Jag står och rotar igenom min väska efter passet när Wera plötsligt dyker upp brevid mig - Med ett brett leende på läpparna.
"Visst ska det bli spännande? ..Jag har övat på vad jag ska säga till Niall i flera dagar! Vill du höra?"
"Öh..."
Innan jag hinner svara harklar sig Wera och avbryter;
"Hi Niall. Yu lukk hendsum tudey... Uh... Jag ser inte vad jag har skrivit här..."
Jag skrattar till lite nervöst och kliar mig i nacken. Menar hon allvar?
"Tjejer, vi måste skynda på lite nu!" Ropar kvinnan med skylten stressat och viftar åt mig och Wera. Jag lyckas äntligen fiska upp passet och visar upp det för mannen bakom den lilla disken. Sedan följer jag efter de andra tjejerna på planet och letar upp våra platser. Hjälp. Det här är på riktigt.
"Jag sitter med Alicia!" Tjoar Wera, medan hon kastar sig ner på ett säte och ler åt Alicia. Hon slår sig ner intill Wera och de fnittrar högt.
Jag, Tina, Mamma och den tysta tjejen - Fanny - står fortfarande upp, i en otroligt pinsam tystnad, och jag funderar på mina valmöjligheter.
Tina vill jag absolut inte sitta brevid, och inte mamma heller! ...Öh.
"Vill du sitta med mig Fanny?" Frågar jag vänligt och ler åt Fanny. Hon vågar inte titta på mig i mer än en halv sekund, men nickar och sätter sig längst in mot fönstret. Jag suckar lättat och sätter mig ner jag också.
Jag känner mammas blick bränna i min sida. Jag kan inte låta bli att flina. Mamma och Tina ska sitta intill varann de närmaste 2 timmarna. Det här blir kul!
___________________________________________________________________________________________________