___________________________________________________________________________________________________
Jag har trampat mig genom slasket, släpat på påsen med idrottskläder i och kämpat mig fram på vingliga ben - Hela vägen till idrottshallen! Jag har ju nästan kört ett intensivpass redan... Fast, nej. Inte alls! Jag har en riktigt bra kondition ju! Det här var bara... Uppvärmning.
Jag drar flåsande upp dörren till omklädningsrummet och möts av ett tiotal stirrande tjejer. Har jag glömt att dra upp jylfen eller nåt? Å nej.
Plötsligt får jag syn på de där störiga tjejerna som blängde på mig imorse. De har idrott precis innan oss, men jag brukar ha turen att slippa se dem - oftast.
Jag ställer ifrån mig gympapåsen på en bänk och hänger av mig ytterkläderna. När jag får kliva ur de betydligt för små (Men otroligt snygga) skorna känner jag för första gången idag någon känsel över huvud taget i fötterna.
"Jaså, så du ska träffa One Defection?" Frågar en av de störiga tjejerna, Julia, och lägger armarna i kors. 
Jag tittar upp på henne och rynkar pannan. Defection? Är det ens ett ord? Pft.
"Ja, tänk att det ska jag" Svarar jag uppkäftigt tillbaka och börjar byta om. 
Julia tittar förundrat på mig och kliar sig i nacken. Hon vet inte riktigt vad hon ska säga längre.
"Du kan ju hälsa Neil från mig!" Utbrister hon till sist och sedan börjar hon packa ihop sina grejer.
Wow. Neil? Hon är nästan skrattretande! ...Jag menar, Eva är ju riktigt kunnig i jämförelse med det här! Fast nu ska jag inte vara elak. Directionators är ju också människor!
Hur som helst så fortsätter jag byta om i lugn och ro, och sedan är jag igång igen. Det är faktiskt ganska jobbigt... Stafett. Efter drygt fem minuter måste jag sätta mig ner på sidan och låtsas att jag stukat foten eller något!
"Jag måste sätta mig! ..Men oroa er inte! Fortsätt utan mig, bara!" ...Wow. Jag är verkligen en riktigt bra skådespelerska! Jag kanske borde satsa på det.
Jag tittar på Alex som springer fram och tillbaka utan några bekymmer alls. Hon ser faktiskt helt oberörd ut efter mer än femton varv! Men jag törs inte heja eller peppa henne som jag alltid brukar. Jag ska ju vara sur... Just det. Den här gången är det minsann inte jag som ska säga förlåt!
Efter en stund blir jag uttråkad och reser mig upp. Jag låtsas halta något förskräckligt, och idrottsläraren tittar oroligt på mig. Jag ger henne ett leende och en blick som säger; Det är okej. Jag klarar mig... Förhoppningsvis... Med lite gips och kanske en operation eller två. Sedan försvinner jag ut i omklädningsrummet och rotar stressat igenom min väska. Till sist hittar jag mobilen, och då kan jag pusta ut! ...Ni förstår; Jag har inte tittat till mina Bitzens i Tiny Tower på flera dagar! Men när jag knäpper på skärmen får jag syn på ett litet kuvert uppe i vänstra hörnet. Ett mail!
Jag blir genast alldeles exalterad och väntar på att inkorgen ska laddas. Jag älskar verkligen att få mail (Särskilt från typ... Sony Music!!!) ...Äntligen 100% och.... Och... OCH.. Du är skyldig folktandvården 800 kr för missade besök? Öh. Just det... Men vänta! Ja! Titta! Strax där under ligger det! Sony Music Sverige RE: Information om eventet.
Jag studsar upp och ner av ren nyfikenhet och spänning! Jag klickar 'Öppna' och innan jag vet ordet av det ligger det framför mig; Datumet 19/5... Om två veckor.
___________________________________________________________________________________________________