______________________________________________________________________________________________
"...I love you, Carmen"
"Oh Harry! I love you more"
"But I love you the most!"
"..Then I love you more than the most"
Våra läppar ska precis mötas när Jose kommer inrusandes i mitt rum. Han tänder lampan och gormar som en galning. Jag blir alldeles bländad av den starka ljusförändringen, och gnuggar mig ordentligt i ögonen. Fan. Det var bara en dröm. Men kunde han inte väntat tills vi pussats klart i alla fall?!
"Du måste upp om du ska ha skjuts till skolan. Vi är sena!"
Gud vad stressad han var nu helt plötsligt. Men det är kanske inte så konstigt. Det brukar ju i och för sig ta mig trettio minuter att lyckas hålla ögonen öppna i mer än två sekunder, så här på morgonkvisten.
Jag sätter mig upp och suckar tungt medan jag försöker dra ena handen genom håret. (Jag fastnar dock halvvägs och är tvungen att försöka rycka mig loss) Sedan gäspar jag stort och tittar upp på kalendern som hänger över sängen. Jag inser att det faktiskt är Måndag igen och att jag ska till skolan. Varför går alltid helgen så fort?! ...Men jag skulle ju i alla fall få skryta lite om min framtida träff med One Direction idag. Ja! Nu ska de allt få höra!
Jag far upp ur sängen och känner mig genast alldeles sprattlig. Det spelar ingen roll att Jose avbröt mig och Harry längre. Snart kommer ju faktiskt allt det här att bli verklighet! Snart kommer jag stå framför honom på riktigt... Och kyssa honom finns det ju i alla fall gott om tid att göra i natt, i mina drömmar.
"Jag kommer snart!" Ropar jag till Jose, som om han stod flera kilometer bort, och han tittar snopet på mig.
"Öh okej. Jag gör i ordning en macka eller något" Svarar han och lufsar bort mot trappan. Sedan skuttar jag fram till den svarta skinnfåtöljen där jag lagt fram kläder för idag.
Jag håller upp dem framför mig och begrundar dem noga en stund....  Herregud. Jag måste ha varit riktigt trött när jag la fram det här. Men det finns ingen tid för velande! Jag drar bara på mig de mörkblå jeansen och dyker in i huvhålet på den röda tjocktröjan, sedan rusar jag ner för trappen och in i köket. Jag känner mig faktiskt väldigt effektiv och... Ja... Allmänt duktig. Så här tidigt tror jag aldrig jag har varit uppe! Hela tio minuter till skolan börjar och jag är nästan klar.
Jag sträcker mig efter smörgåsen som Jose har gjort iordning åt mig och tar en stor tugga, sedan slänger jag ner den på bordet igen och svischar ut i hallen. Där står Jose och väntar med sin väska i ett ordentligt grepp, och det dröjer inte länge innan vi är ute i bilen och han vrider om nycklarna.
Bilen brummar igång och han backar ner för uppfarten. Jag ler malligt mot honom och väntar på att han ska berömma mig för att jag varit så snabb. Han kanske till och med kommer i tid till sitt jobb idag!
"Du hade inte tänkt göra något åt..... Det där?" Frågar han lite småäcklat i stället och begrundar mitt hår.
Jag rynkar pannan och försöker spegla mig i backspegeln... Oj då. Håret står verkligen åt alla håll! Det är helt hemskt. Men det går nog att fixa till lite... Om man bara...
Jag börjar trassla omkring i håret lite diskret, så att inte Jose ska se. Det vore ju jättepinsamt! Men plötsligt ser jag hur fingrarna har fastnat i knutar av hår och jag lyckas inte reda ut det utan att behöva skrika till.
"Öh... Det ska vara så" Svarar jag till sist, ganska offensivt, och blänger surt på Jose. Sedan höjer jag huvudet en aning och försöker fluffa till håret lite. Det kanske inte är så illa ändå?
_________________________________________________________________________________________________