Jag rusar ut ur mitt rum, ner för trapporna och in i köket, där mamma står och lagar Enchiladas i sitt förkläde, passande nog. Det luktar ljuvligt!

"Mamma!" Gormar jag för full hals och hon vänder sig förbryllat om, med en stekpanna i handen.

"...Jag vann tävlingen! Jag ska till London, mamma... Och träffa One Direction!"

Hon står i chock en stund, men ställer sedan ifrån sig stekpannan och begrundar mig misstänksamt.

"Menar du allvar?"

Jag nickar snabbt och känner nu glädjetårarna strömma ner för mina kinder.

Hon skiner upp och slänger armarna till sidan. Sedan rusar hon fram mot mig och skriker hysteriskt.

"Ay Caramba!!!! Det är helt otroligt!"

Åh vad skönt att det åtminstone finns någon som förstår min glädje just nu. Mamma kramar om mig hårt och skriker hysteriskt på spanska. Hon är överlycklig för min skull.

Mamma kommer från staden Puerto Vallarta i Mexico (därav det ständiga babblandet på spanska och de mexikanska rätterna jag får sätta i mig varje kväll), men när hon och min 100% svenska pappa möttes - då han var där på bröllopsresa med sin dåvarande fru - föll de pladask för varann. Det slutade med att det rymde hem till Sverige tillsammans, och gifte sig här. Den historian har mamma berättat tusen gånger om.... Hur stilig pappa var, hur äventyrlig, sexig, förförande och allt sånt där snusk... Och jag förstår verkligen varför pappa stack med henne. Min mamma är världens vackraste kvinna, och det säger jag inte bara. Hon är guldbrun i hyn, hennes hår är tjockt och fylligt - helt kolsvart, och tänderna kritvita. Hon är lång, och hennes kropp är perfekt, vilket är ett ganska stort under, med tanke på hur mycket mat hon sätter i sig OCH oss andra varje dag.

Plötsligt drar sig mamma ur mitt grepp och placerar händerna på mina axlar. Hon ler brett.

"Vi kommer ha det så roligt!"

Vänta nu.... Vi? Aldrig att jag tänkte ta med mamma till London, hur mycket jag än älskade henne. Det skulle bara bli ohyggligt pinsamt, och hon skulle kasta sig över Zayn. Dessutom tänkte jag försöka få med mig Alex. Om hon fick träffa killarna kanske hon skulle inse varför jag pratar så mycket om dem hela tiden!

"Mamma.. Jag tänkte ta med mig Alex." Säger jag lite skamset, och vågar inte riktigt titta henne i ögonen.

Det blir tyst en stund.

"...Jaha. Okej."

Mamma släpper taget om mig och återgår till sin matlagning. Jag hör besvikenheten i hennes röst.... Men innan jag hinner säga något kommer Jose, min storebror, in i köket. Strax efter honom kommer pappa lunkandes.

Han smyger fram mot mamma och tar ett fast grepp om hennes midja. Sedan börjar han kyssa henne i nacken och hon kniper hela kroppen. Sedan knuffar hon lätt undan honom och skrattar till när hon ser hans besvikna min.

"Carmen ska träffa Zayn... Och jag får inte följa med!"

Mamma lägger armarna i kors och brer på ledsna hundvalpsminen, men pappa verkar vara på min sida, även fast han inte säger något.

Jag rusar ut ur mitt rum, ner för trapporna och in i köket, där mamma står och lagar Enchiladas i sitt förkläde, passande nog. Det luktar ljuvligt!

"Mamma!" Gormar jag för full hals och hon vänder sig förbryllat om, med en stekpanna i handen.

"...Jag vann tävlingen! Jag ska till London, mamma... Och träffa One Direction!"

Hon står i chock en stund, men ställer sedan ifrån sig stekpannan och begrundar mig misstänksamt.

"Menar du allvar?"

Jag nickar snabbt och känner nu glädjetårarna strömma ner för mina kinder.

Hon skiner upp och slänger armarna till sidan. Sedan rusar hon fram mot mig och skriker hysteriskt.

Åh vad skönt att det åtminstone finns någon som förstår min glädje just nu. Mamma kramar om mig hårt och gormar helt extatisk på spanska. Jag förstår inte ett ord av vad hon säger, men hon är överlycklig för min skull. Det vet jag.

Mamma kommer från staden Puerto Vallarta i Mexico (därav det ständiga babblandet på spanska och de mexikanska rätterna jag får sätta i mig varje kväll... Och den hemska brytningen också), men när hon och min 100% svenska pappa möttes - då han var där på bröllopsresa med sin dåvarande fru - föll de pladask för varann. Det slutade med att det rymde hem till Sverige tillsammans, och gifte sig här. Den historian har mamma berättat tusen gånger om.... Hur stilig pappa var, hur äventyrlig, sexig, förförande och allt sånt där snusk...

-

Plötsligt drar sig mamma ur mitt grepp och placerar händerna på mina axlar. Hon ler brett.

"Vi kommer ha det så roligt!"

Vänta nu.... Vi? Aldrig att jag tänker ta med mamma till London, hur mycket jag än älskar henne. Det skulle bara bli ohyggligt pinsamt, och hon skulle kasta sig över Zayn. Dessutom tänkte jag försöka få med mig Alex. Om hon fick träffa killarna kanske hon skulle inse varför jag pratar så mycket om dem hela tiden!

"Mamma.. Jag tänkte ta med mig Alex." Säger jag lite skamset, och vågar inte riktigt titta henne i ögonen.

Det blir tyst en stund.

"...Jaha. Okej."

Mamma släpper taget om mig och återgår till sin matlagning. Jag hör besvikenheten i hennes röst.... Men innan jag hinner säga något kommer Jose, min storebror, in i köket och slår sig ner vid köksbordet. Strax efter honom kommer pappa lunkandes.

Han smyger fram mot mamma och tar ett fast grepp om hennes midja. Han börjar kyssa henne i nacken och hon kniper hela kroppen. Sedan knuffar hon lätt undan honom och skrattar till när hon ser hans besvikna min. Men hon blir genast allvarlig igen.. Och hon sneglar över på mig då och då.

"Carmen ska träffa Zayn... Och jag får inte följa med!"

Mamma lägger armarna i kors och brer på ledsna hundvalpsminen, men pappa verkar vara på min sida, även fast han inte säger något. Jose också. Vi vet alla tre hur pinsamt det skulle bli... Och de känner sympati för mig.